Tankar efter LibRix i Västerås

LibRix 2017 gick, som ni säkert vet, av stapeln i Västerås. Denna kanske lite gråa plats lystes upp av vad som visade sig vara ett riktigt bra Riksmöte. För all del ha jag bara erfarenheten från i fjor i bakfickan, men man jobbar med vad man har!

John mötte mig, Marie, Hans W och Ingvar på stationen, och visade vägen. Innerst inne hade nog flera av oss haft väldigt blandade känslor under hela veckan. Hur skulle vi tas emot, skulle vi skällas ut? Skulle vi mötas av förståelse, eller en vägg av mer eller mindre uttalat hat. Jag kan bara tala för mig själv, men jag insåg på tåget upp hur enormt stressad jag faktiskt kände mig över det.

Från vad jag förstått på John, hade han blivit väl mottagen på fredagen, och partiet hade haft möte gällande att det är viktigt med ett bättre, och inte minst mer konstruktivt, förhållningssätt inom partiet. John kan säkert gå närmare in på det om någon är nyfiken. Hur som helst, i det stora hela märktes inte någon särskild ilska eller liknande bland andra deltagare. Snarare var många nyfikna och undrade saker, och många menade att nu, att med facit i hand så var det ju inte så konstigt allt som hade hänt. Att tala är silver, att tiga är guld. Efterklokhet är kanske diamant? Hur som helst föreföll de flesta förstå att situation hade varit komplex, och för de mest inblandade, grader av hemsk.

På kvällen vid festen skulle vi få träffa och samtala med Maria Arnholm. Hon hade bett John att han skulle ta med oss. Förvisso visade det sig att även om hon bar en guldglittrande kavaj var en kort partisekreterare inte det lättaste att hitta i ett mingel fullt av vad som plötsligt tedde sig vara idel resliga liberaler… Men skam den som ger sig! Vi hittade henne, och utan att tappa bort någon av oss.

Samtalet som följde var personligt och varmt. Det kändes som hon genuint brydde sig om oss. Hon ville veta hur det hade varit för oss, och om vi nu kände att det fanns mer partiledningen kunde göra för oss. Hon uppmanade oss att ha bra kontakt med Christer, eftersom han inte bara är duktig och ordförande i Skåne, utan också är en del av styrelsen. Baserat på mina erfarenheter efterfrågade jag en krisplan för sociala medier, och det var tydligt att man, delvis baserat på våra upplevelser i Hässleholm, nu kommer jobba för att en sån ska tas fram. Något jag förövrigt personligen tror att vi ska göra lokalt också.

Hela LibRix blev en oväntat positiv upplevelse för mig. Jag hade som sagt mina tvivel. Alla seminarier verkade vara fantastiskt bra, vilket kanske inte alltid är fallet. De jag gick på var fantastiska. Dels ett tvådelat seminarium i om kommunikation, och ett seminarium som hölls av Allan Widman om rysk desinformation och hotet från Kreml. Till detta var även de stora evenemangen väldigt bra! Jan Björklund höll ett tal som åtminstone fick mig att känna att det äntligen finns en ordentlig ryggrad i Liberalerna. Att den fanns där visste jag, men den känns nu! (För de som vill se talet finns det på YouTube eller länkat från vår Facebook-sida.)

Det finns mängder av roliga saker, trevliga händelser och fantastiska människor att nämna. Men främst tyckte jag nog själv att Masih Alinejad från My stealthy freedom kom. En fascinerande kvinna från Iran, som pratade om hijab och den personliga rätten att välja att bära den eller inte. Och det kan ha varit så att hon tryckte till vår hatt-sarkastiska finansminister ett par gånger, liksom uttryckte sin enorma besvikelse över det svek hon menade ministrarnas slöjbärande hade inneburit för iranska feminister.

Värt att nämna är väl även att Christer Nylander intervjuades om Skånerliberalernas rekryteringsframgångar, Lisa Flinth intervjuades om det som nu ligger till grund för Landskronamodellen, och Martin Mellin uttryckte sin djupa beundran för det nya förslag Liberalerna nu lägger om polisväsendet.

Jag skriver det här i första hand för att jag ville förmedla den känsla av optimism jag ändå lämnade Västerås med. (Och inte bara för att jag fick lämna Västerås! Förlåt…) utan även för att jag hoppas kunna inspirera fler att följa med nästa år! Det är väldigt roligt, och man känner sig inspirerad efteråt. Jag vet fortfarande kanske inte riktigt hur jag ska kanalisera det, men jag vet att jag har en optimism och en hoppfullhet om att jag har valt att ställa mig vid rätt fana.

Frihet måste försvaras!
Tobias Vemmenby